Den här dagen började bra... jag var glad och lycklig som vanligt, men det ändrades ganska fort framåt eftermiddagen....

Min Älskade katt Mizzan skulle till vetrinären klockan 14 idag, för hon har varken ätit eller druckit ordentligt på flera dagar.... och betedde sig lite konstigt... hon höll sig undan och låg och sov mest...

Och då blir man ju otroligt orolig!!

Hon bodde hos mina föräldrar, så mamma ringde vetrinären och fick en tid..

Jag gosade med henne och hon spann, men man märkte att något inte var som det brukar vara... Mitt hjärta stannade nästan när mamma och Ida åkte iväg med henne... jag kunde ju inte följa med eftersom jag måste ju ta hand om mina små barn.

Jag pussade Mizzan och sa att jag älskar dig och att du måste se till att komma hem igen..

Det sista jag sa till mamma innan dom åkte var: Lova att du kommer hem med Mizzan igen.. och att hon lever!

Tårarna började rinna, för på något sätt så visste jag att jag aldrig mer skulle få se min vackra Sötnos.. Men jag ville inte tänka så...

Jag skickade ett mess till mamma vid halv 3 tiden och frågade hur det gick, då hade dom tagit prover och nu skulle hon in på röntgen!

Mamma skulle höra av sig sen..

Nervös och orolig... och tiden gick....

Jag fasade för att mamma skulle ringa och säga att Mizzan aldrig skulle få komma hem igen.

Och mycket riktigt.. mamma ringer vid halv 4 och jag förstod direkt..mamma var ledsen..

Hon sa att Mizzan kommer inte hem igen.. då brast det, tårarna började rinna!

Mamma förklarade att Mizzan var jätte sjuk... Min älskade katt hade bland annat cancer och hela buken var vattenfylld...

Jag trodde jag skulle dö!

Många tycker säkert: Men vadå! Det är ju bara en katt!

Men NEJ för mig var hon inte bara en katt...

Jag älskade henne av hela mitt hjärta och gör det än!

Hon var ju en del av familjen, en familjemedlem! Som funnits där i ganska precis 11 underbara år...

Så otroligt fin, helt underbar, dom finaste färgerna en katt kan ha..

Tack Älskade Ida för att Du var hos Mizzan!

Man säger ju att en olycka sällan kommer ensam... Brukar oftast komma 3 st..

Först sålde Mormor sitt hus ute på Saltarö, där jag och mina bröder mer eller mindre är uppväxta. Vi har haft så otroligt kul där så det var otroligt sorgset när det såldes... men Mormor hade ju köpt en lägenhet istället och det viktigaste var ju att hon skulle må bättre!

Lättare att ta hand om en lägenhet än ett stort hus + gäststuga med skogstomt när man börjar bli äldre..

Men det var en olycka....

Nästa var när Min Kära Mormor gick bort nu den 30 Juli.... <3

Saknar Dig....

Det var 2 saker..

Och nu idag lämnade Mizzan oss.....

Det var 3 jobbiga saker detta år....

Jag säger tack och lov för att man har barn, då kan man inte deppa ihop totalt.

VILA I FRID ÄLSKADE MIZZAN

JAG ÄLSKAR DIG <3

MIZZAN

12/11-2010

Den här bilden är tagen minuterna innan hon ska åka....

Hon ser så sorgsen ut mitt lilla Hjärta....