Idag är jag trött..trött..trött...

Det har varit en jobbig natt, har mest legat vaken och vänt och vridigt på mig..

Men det har nog med att göra att jag ska åka ifrån mina älskade barn i helgen.. Och att Mattias fortfarande är vissen, så han har snarkat mig i örat hela natten också. Jag klarar inte av att sova bredvid folk som snarkar, helt galet men det går inte så jag får vara tacksam över att han bara snarkar när han är sjuk. Så typiskt bara att han blivit sjuk nu när jag ska åka. Jag ska nämligen  åka till Ullared och tok shoppa med ett stort sällskap på 18 personer tror jag att det var. Och det ska verkligen bli jätte kul, har längtat dit otroligt mycket! Men just den här jobbiga biten att lämna sina barn....

Men jag VET att allt kommer gå bra så det är inget sånt. Utan det gäller min separation ifrån dom som är jobbig..

Första gången jag åkte bort utan Andreas var när han var 1 år och 9 månader! Det var första gången och då grät jag floder, tyckte det var så jobbigt att åka ifrån han. Jag hade dum som jag var sminkat mig och gick ut från toaletten, då fick jag syn på Andreas så kom tårarna då var det bara att vända in på toaletten igen och fixa till mig. Sen gick jag ut från toaletten och såg Andreas då kom tårarna igen så in på toan igen.. så fick jag hålla på en bra stund.

Men man är ju mamma och dom har ju speciella känslor till sina barn. Det går inte att komma undan.

Men den gången skulle jag och min kära svägerska åka ner till Göteborg och vara med en helt underbar person en helg. Och jag visste att så fort jag bara åkt så skulle det kännas lite bättre och det gjorde det när vi hade kommit en bit på väg.

Så det kommer det göra den här gången också...